Förebygg och minska skadlig fysisk belastning i arbetet
Sjukskrivning och nedsatt arbetsförmåga på grund av besvär eller sjukdomar i rörelseorganen kan få stora konsekvenser för både individ, verksamhet och samhälle. Alla vinner på att arbeta förebyggande och genom att åtgärda skadlig fysisk belastning.
Förebyggande arbete
Systematiskt arbetsmiljöarbete
Syftet med ett systematiskt arbetsmiljöarbete är att tidigt fånga upp risker i arbetet och arbetsmiljön som kan leda till skador och ohälsa. Arbetsgivaren är skyldig att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det innebär att undersöka, genomföra åtgärder och följa upp verksamheten på ett sätt som gör att ohälsa och olycksfall i arbetet förebyggs. Detta omfattar både fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön. Arbetet ska ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten och alla ska ha möjlighet att medverka. Om det inte finns kompetens inom verksamheten för att bedriva det här arbetet så ska företagshälsovård eller annan sakkunnig hjälp anlitas. Läs mer om hur arbetsgivaren ska gå till väga för att utföra det systematiska arbetsmiljöarbetet i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) (av.se).
Figur 1. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är en ständigt pågående process.
Källa: Arbetsmiljöverket
Läs mer om de olika stegen i det systematiska arbetsmiljöarbetet
För att veta om det finns riskfylld fysisk belastning i verksamheten, och kunna åtgärda eventuella sådana, så behöver arbetet undersökas genom riskbedömningar. Att regelbundet riskbedöma arbetet och olika arbetsmoment är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet.
I Föreskrifterna om Belastningsergonomi (AFS 2012:2 på arbetsmiljöverkets hesmsida av.se) länk finns det beskrivet vilka fysiska belastningar som kan behöva undersökas, som till exempel arbetsställningar och arbetsrörelser eller manuell hantering. Det finns också modeller att använda vid riskbedömning av olika fysiska belastningar.
Företagshälsovården kan hjälpa till med riskbedömning
Ibland kan det vara svårt att bedöma belastningsergonomiska risker objektivt och systematiskt. Det krävs både resurser och kompetens inom området och det är lätt att bli ”hemmablind”. Företagshälsovården kan anlitas som expert vad gäller riskbedömning av fysisk belastning i arbetet. De kan också vara ett bra stöd för införande av åtgärder. Inom företagshälsovården arbetar ergonomer som kan göra en mer grundlig, fördjupad och objektiv riskbedömning med hjälp av till exempel olika skattningsskalor, strukturerade observationsmetoder och tekniska mätningar.
Att genomföra åtgärder kan såklart se olika ut beroende på risken. NIOSH, det statliga institutet för arbetshälsa i USA, har utvecklat en modell och föreslår fem steg som kan vägleda arbetet med att hitta åtgärder mot olika risker. Även om modellen beskrivs hierarkiskt så är somliga steg inte tillämpbara för alla typer av risker och ofta behöver man arbeta samtidigt med flera av stegen. Riskerna behöver också åtgärdas i ett helhetsperspektiv. Faktorer som hög tidspress, höga krav på synen, brist på variation och små möjligheter att påverka sin egen arbetssituation, är sådant som kan öka den fysiska belastningen. Det är också viktigt att kontrollera så att de åtgärder som görs för att minska en risk inte skapar en ny risk.
Bilden är omarbetad från åtgärdstrappan, utvecklad av NIOSH.
• Steg 1: Eliminera
Undersök om den riskfyllda arbetsuppgiften kan tas bort helt och hållet. Går det till exempel att ta bort arbetsmomentet? Ett exempel är att införa självservice i en butik istället för ett repetitivt arbete i kassan.
• Steg 2: Ersätta
Kan risken ersättas med något som är mindre riskfyllt eller kan risken minskas, exempelvis genom att tillföra ett hjälpmedel?
• Steg 3: Designa om
Kan arbetet designas om så att risken minskas, exempelvis genom en förändring i arbetsmiljön eller vid utformning av en produkt. Kan produkten till exempel delas upp på två delar för att minska vikten?
• Steg 4: Organisera om
Kan arbetet organiseras om för att minska risken, exempelvis genom att arbetet delas upp i flera moment eller att genom att arbetstagaren roterar mellan andra arbetsuppgifter oftare?
• Steg 5: Personlig skyddsutrustning
Om risken kvarstår trots vissa genomförda förändringar beskrivna ovan, kan personlig skyddsutrustning behövas, till exempel användning av vibrationsdämpande handskar vid hand- armvibrationer.
För att ta reda på om riskerna är åtgärdade behöver arbetsgivaren följa upp resultatet av införda åtgärder, till exempel genom regelbundna skyddsronder. Det kan också behövas extra uppföljningar i senare skeden, som till exempel vid en omorganisation. Åtgärder som utbildningar och instruktioner i bland annat arbetsteknik och användning av ergonomiska hjälpmedel bör ges vid nyanställningar och sedan upprepas med jämna mellanrum och vid förändringar i arbetssätt.
Roller och ansvar i arbetsmiljöarbetet
Arbetsmiljöarbetet angår alla på arbetsplatsen. Lagstiftningen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter reglerar även roller och ansvarsfördelning i arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen.
Det är alltid arbetsgivaren som har ansvaret för arbetsmiljön, vilket framgår tydligt i Arbetsmiljölagen. Ansvaret innebär bland annat att:
• Planera och leda arbetsmiljöarbetet utifrån gällande regelverk och lokala rutiner samt följa upp att det systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar. En viktig del i detta arbete är att löpande undersöka den fysiska och psykosociala arbetsmiljön.
• Löpande informera, verka för god kommunikation och ett öppet klimat.
• Säkerställa medarbetarnas delaktighet, exempelvis genom god samverkan.
• I de fall ohälsa har uppstått ansvarar arbetsgivaren även för efterhjälpande insatser exempelvis genom att ha tydliga rutiner för arbetsanpassning – läs mer om arbetsanpassningar här.
Skyddsombud, även kallat arbetsmiljöombud, företräder medarbetarna i skyddsfrågor. För att skyddsombudet på bästa sätt ska kunna bidra i arbetet för en god arbetsmiljö följer ett antal rättigheter med denna roll, exempelvis att:
• få utbildning i arbetsmiljökunskap
• ta del av handlingar kring förhållandena i arbetsmiljön
• delta vid planering av nya lokaler
• begära att arbetsgivaren genomför åtgärder för att åstadkomma en bra arbetsmiljö
• avbryta arbeten som kan leda till omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa
Arbetsmiljölagen säger också att medarbetarna ska medverka i arbetsmiljöarbetet. Medarbetarna har också en skyldighet att meddela arbetsgivaren om det finns akuta risker på arbetsplatsen. Exempel på medarbetarens ansvar:
• medverka i arbetsmiljöarbetet, signalera om brister i arbetsmiljön
• följa föreskrifter och lokala policyer
• delta i genomförandet av åtgärder
• använda personlig skyddsutrustning där det krävs
Ergonomihjälpen
Ett metodstöd för att arbeta med ergonomin i det systematiska arbetsmiljöarbetet finns på webbplatsen Prevent.se och heter ”Ergonomihjälpen”. Här finns färdiga mallar som kan användas för att dokumentera varje del i arbetet.
Här beskrivs åtgärder mot olika former av riskfylld fysisk belastning. Ofta kan flera åtgärder vara nödvändiga och införandet av åtgärderna behöver ske i ett helhetsperspektiv, till exempel genom att kontrollera så att de åtgärder som görs för att minska en risk inte skapar en ny risk.
Manuell hantering och kraftkrävande arbete
Manuell hantering och kraftkrävande arbete innebär att med muskelkraft hantera tunga bördor, till exempel att lyfta, bära, skjuta eller dra och enligt AFS 2012:2 §6, ska arbetsgivaren utforma arbetsplatsen så att manuell hantering kan undvikas. Läs mer om manuell hantering och kraftkrävande här.
Tekniska hjälpmedel: Använd tekniska hjälpmedel för att undvika att manuellt lyfta, bära, skjuta eller dra.
Arbetsplatsens utformning: Se över bördans vikt, utformning och placering vid arbetet. Det bör finnas tillräckligt med utrymme för att utföra uppgiften.
Organisation av arbetet: Se över om manuell hantering kan ske mindre ofta för arbetstagaren och om dessa arbetsuppgifter går att alternera med mindre belastande arbete? Det bör även finnas tillräckligt med tid för att utföra uppgiften liksom möjlighet att ta pauser vid behov
Utbildning: Alla arbetstagare behöver ha utbildning i användning av den utrustning som behövs i arbetet och också utbildning i lämplig arbetsteknik.
Utrustning: Använd verktyg som är anpassade för uppgiften och för olika arbetstagare, till exempel verktyg som går att använda både i höger och vänster hand, passar olika handstorlekar och är så lätta som möjligt.
Fysiskt ansträngande arbete
Ett fysiskt ansträngande, eller konditionskrävande arbete, kräver en hög energiomsättning, vilket ställer höga krav på kroppens förmåga att ta upp syre. Läs mer om fysiskt ansträngande arbete här.
Organisation av arbetet: Finns det möjlighet att organisera arbetet så att tyngre arbetsuppgifter varvas med mindre fysiskt ansträngande arbete? Det gör att arbetstagaren kan få återhämtning under dagen, vilket krävs för att kroppen ska byggas upp i stället för att brytas ned.
Paus för återhämtning. Förutom sedvanliga pauser, det vill säga lunchrast och för- och eftermiddagspauser, är det vid helkroppsbelastning mycket viktigt med täta och korta pauser för att kroppen ska få möjlighet att återhämta sig.
Byt eller optimera utrustning. Byt ut cykeln mot en elcykel om arbetstagaren cyklar en stor del av dagen. Även enklare åtgärder som till exempel välpumpade däck i cyklar eller skottkärror kan minska belastningen.
Obekväma arbetsställningar
Att arbeta i obekväma eller påfrestande arbetsställningar innebär att man behöver utföra arbetsuppgifter där lederna belastas i eller i närheten av sitt ytterläge, dvs. i slutlägena av ledens rörelseomfång och enligt AFS 2012:2 §5, ska arbetsgivaren så långt det är möjligt utforma arbetet så att gynnsamma arbetsställningar kan användas. Läs mer om obekväma arbetsställningar här.
Användning av hjälpmedel: Att använda synhjälpmedel kan möjliggöra gynnsammare arbetsställningar för nacke- och skuldror. Och genom att använda lyfthjälpmedel kan man inte bara undvika tunga lyft utan också böjningar och vridningar i ryggen. Att sitta på en pall i stället för att arbeta i knästående eller sittande på huk kan vara skonsammare för knäna.
Arbetsplatsens utformning: Arbetshöjden behöver kunna anpassas så att arbetstagare med olika kroppsmått kan arbeta i en upprätt arbetsställning med sänkta axlar och armbågarna intill kroppen. Placera föremål, eller personer man arbetar med, på lämpligt avstånd och höjd, så att man till exempel inte behöver böja eller vrida ryggen i onödan. Till exempel genom att höja upp britsen hos en patient eller låta förskolebarn kliva upp på en pall vid påklädning.
Organisation av arbetet: Organisera arbetet så att det tillåter varierande arbetsställningar, så att till exempel ett stående eller gående arbete kan varieras med att ”ståsitta” eller sitta. Begränsa tiden i obekväma arbetsställningar, exempelvis genom att dela upp arbetet och rotera mellan olika arbetsuppgifter. Möjliggör pauser vid behov.
Utbildning: Arbetstagare behöver få utbildning i god arbetsteknik och användning av befintlig utrustning och hjälpmedel.
Repetitivt arbete
Med repetitivt arbete menas arbete som innebär att man upprepar liknande arbetsrörelser om och om igen, och enligt AFS 2012:2 §7, ska arbetsgivaren se till att det normalt inte förekommer sådant arbete. Läs mer om repetitivt arbete här.
Ett repetitivt arbete innebär ofta att själva arbetsuppgiften är svår att anpassa genom till exempel fysiska eller tekniska åtgärder. Man behöver ofta begränsa arbetsuppgiften helt genom till exempel:
Arbetsväxling/rotation: att byta mellan olika arbetsuppgifter.
Arbetsutvidgning: att utöka arbetet och tillföra flera olika arbetsuppgifter, och därmed öka variationen.
Individanpassade pauser: möjlighet att ta pauser vid behov.
Individanpassat arbetstempo, möjlighet att själv bestämma arbetstempo.
Handintensivt arbete
Ett handintensivt arbete innebär arbete med ihållande snabba handledsrörelser mot ledens ytterlägen, i kombination med kraft. Läs mer om handintensivt arbete här.
De viktigaste åtgärderna för att minska handintensivt arbete är att minska rörelserna i handleden, det vill säga arbeta i ett neutralt grepp, och att minska kraften som behöver utövas.
Optimera verktygen. Använd verktyg som:
- Ger grepp med god friktion
- Där greppkraften är fördelad över handen
- Passar olika handstorlekar
- Kan användas både i höger och vänster hand
- Väger så lite som möjligt
Arbetsplatsens utformning: Se över utformning och placering av till exempel handstyrda reglage, så att det går att arbeta med armen vilande, med så lite kraftutövande som möjligt i hand, arm och skuldra.
Organisation av arbetet: Se över om handintensivt arbete kan ske mindre ofta för arbetstagaren och om dessa arbetsuppgifter går att alternera med mindre belastande arbete? Minska om möjligt även tiden med hand-armvibrationer som ökar belastningen på hand och handled ytterligare.
Medicinska kontroller vid handintensivt arbete
Om en riskbedömning visar att arbetstagare är utsatta för handintensivt arbete, så ska riskerna åtgärdas. Om risker kvarstår trots vidtagna åtgärder, så är arbetsgivaren skyldig att anordna medicinska kontroller enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2019:3 (arbetsmiljöverkets hemsida av.se).
Kontrollerna ska anordnas inom 3 år efter att handintensivt arbete påbörjats och sedan återkommande med högst 3 års mellanrum samt inom en månad efter att arbetsgivaren fått kännedom om att en arbetstagare fått besvär som kan vara relaterade till handintensivt arbete.
Den medicinska kontrollen inkluderar frågor och en kroppsundersökning. Den som utför kontrollen ska vara legitimerad läkare, legitimerad fysioterapeut, legitimerad naprapat eller legitimerad kiropraktor och ha goda kunskaper om vad arbetsmiljöarbete innebär. Företagshälsovården kan med fördel anlitas. Syftet med kontrollen är att upptäcka tidiga tecken på ohälsa och kunna förhindra att besvären förvärras.
Vibrationer
Vibrationer kan överföras till människan genom exempelvis arbete med vibrerande verktyg (hand- armvibrationer) eller vid stående, sittande eller liggande på ett vibrerande underlag (helkroppsvibrationer), till exempel ett fordon. Enligt Föreskrifterna om vibrationer AFS 2005:15, ska arbeten utföras så att riskerna för att skadas på grund av vibrationer minimeras, genom att vibrationerna tas bort eller sänks till lägsta möjliga nivå. Läs mer om vibrationer här samt i våra faktablad om vibrationer.
Begränsa tiden med vibrerande utrustning!
Välj utrustning som vibrerar så lite som möjligt.
Underhåll befintlig utrustning.
Inför tekniska hjälpmedel som kan minska vibrationerna, till exempel säten som dämpar helkroppsvibrationer och handtag-eller handskar som dämpar hand-armvibrationer.
Medicinska kontroller vid vibrationsexponering
Enligt Föreskrifterna om medicinska kontroller (AFS 2019:3 (arbetsmilöverkets hemsida av.se) ska arbetsgivaren anordna medicinska kontroller för arbetstagare som arbetar med vibrationer, där det kan finnas en risk att vibrationerna kan orsaka ohälsa.
Kontrollerna ska anordnas innan arbetstagaren sysselsätts i arbetet och återkommande med högst 3 års mellanrum efter att arbetet har påbörjats och inom 1 månad efter att arbetsgivaren fått kännedom om att en arbetstagare visar tecken på nytillkommen, eller förvärrad, vibrationsskada.
Den medicinska kontrollen innehåller frågor och en kroppsundersökning och den som utför kontrollen ska vara legitimerad läkare och ha goda kunskaper om arbetsmiljöarbete. Företagshälsovården kan med fördel anlitas. Syftet med kontrollen är att upptäcka tidiga tecken på ohälsa och kunna förhindra att besvären förvärras.
Stillasittande arbete
Att ha ett stillasittande eller långvarigt lågintensivt arbete innebär att man är inaktiv större delen av dagen, men många arbeten innebär också att händerna är aktiva, vilket leder till en kombination av stillasittande och repetitivt arbete. Enligt AFS 2012:2 §8, behöver arbetet organiseras så att möjligheter ges att påverka upplägget och genomförandet av det egna arbetet, för att få tillräcklig rörelsevariation. Läs mer om stillasittande arbete här.
Arbetsplatsens utformning: Utforma arbetsplatsen så att det finns möjlighet att variera arbetsställningen. Exempelvis genom att använda en stol med goda inställningsmöjligheter och möjlighet att variera sittandet med stående arbete, höj-och sänkbara bord och andra arbetsytor.
Organisation av arbetet: Organisera arbetet så att rotation och variation ingår i så stor utsträckning som möjligt, exempelvis genom att kunna variera sitta/stå och att regelbundet kunna ta pauser. Se över om arbetet kan varieras med arbetsuppgifter som innebär rörelse. Det kan till exempel handla om att behöva resa sig och gå ifrån för att gå till skrivaren eller hämta annat material.
