Normer, mål och riktvärden för luftföroreningar

Normer och mål för god luftkvalitet är satta för att skydda människor mot negativa hälsoeffekter.


Miljökvalitetsnormer och miljömål

Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiska styrmedel som anger en bindande gräns för olika miljötillstånd vilka skall ha uppnåtts och följas vid en viss tidpunkt. De är inte ett målvärde utan är avsedda att reglera ett minimitillstånd av negativ miljöpåverkan, vilket utifrån rådande kunskapsläge, inte skall utgöra en fara för människors och djurs hälsa eller innebära en för stor störning på miljön. Naturvårdsverket ansvarar för vägledning kring Miljökvalitetsnormer för luftkvalitet och omgivningsbuller.

Miljökvalitetsnormer är nationella föreskrifter som baseras på direktiv; mål- och gränsvärden från EU. Det finns miljökvalitetsnormer för ett tiotal luftföroreningskomponenter och dessa kan ses som en europeisk miniminivå för luftkvalitet för att alla EU-medborgare ska ha ett rimligt skydd för hälsan. EU direktivet för luftföroreningar är ett så kallat takdirektiv, som anger högsta tillåtna utsläpp för olika sorters luftföroreningar. De luftföroreningar som innebär utsläppsåtaganden är svaveldioxid (SO2), kvävedioxider (NO2), flyktiga organiska ämnen (NMVOC), ammoniak (NH3), och små partiklar (PM2,5). Direktivet omfattar även bindande utsläppstak för år 2020 och 2030.

Luftföroreningar utomhus, tabell 3. Riktvärden för utomhusluft.

Ämnesgrupp / Medelvärdestid

WHO (enbart hälsobaserat)*

Lågrisknivåer, rekommenderade av IMM**

Miljökvalitetsmål: preciseringar fastställda Medelvärdestid av regeringen***

 

Källa: *WHO Expert Consultation: Available evidence for the future update of the WHO Global Air Quality Guidelines, 2016.
**Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, https://ki.se/imm.
***http://www.miljomal.se/sv/Miljomalen/2-Frisk-luft/Preciseringar-av-Frisk-luft/.

 

Kvävedioxid (NO2)

 

 

 

 

Timme

200 µg/m3 daglig 1h max

100 µg/m3 1-timmesmedelvärde

60 µg/m3 (98-percentil)

 

År

40 µg/m

Ca 40 µg/m3 halvårsmedelvärde

20 µg/m3

 

Partiklar (PM10 och PM2.5)

 

 

 

 

Dygn (PM10)

50 µg/m3

30 µg/m3

30 µg/m3

 

Dygn (PM2.5)

25 µg/m3

 

25 µg/m3

 

År (PM10)

20 µg/m3

 

15 µg/m3

 

År (PM2.5

10 µg/m3

10 µg/m3

10 µg/m3

 

Marknära ozon (O3)

 

 

 

 

8-timmarsmedel

100 µg/m3

80 µg/m3 (1-timmesmedelvärde)

70 µg/m3 8-timmarsmedelvärde eller 80 µg/m3 som 1-timmesmedelvärde

 

Svaveldioxid (SO2

 

 

 

 

Timme

 

 

 

 

Dygn

20 µg/m3

 

 

 

År

 

 

 

 

Bens[a]pyren

 

 

 

 

År

 

0,1 ng/m3 (livslång exponering)

0,1 ng/m3 årsmedelvärde

 

Butadien

 

0,2–1,0 µg/m3

0,2 µg/m3 årsmedelvärde

 

Bensen

1,3 µg/m3

 

1 µg/m3 årsmedelvärde

 

Östra Sveriges luftvårdsförbund och Stockholms Luft- och Bulleranalys (SLB-analys) övervakar luftkvaliteten utomhus i länet på uppdrag av länets kommuner. Detta görs genom mätningar på olika platser och modellberäkningar. Resultat från 2015 visar att det främst är partiklar (PM10) och kvävedioxid (NO2) som ligger högt i jämförelse med miljökvalitetsnormerna och då framförallt längs de större vägarna i länet, däribland E4 mellan Södertälje och Upplands Väsby, delar av E18, Nynäsvägen, Årstalänken och Värmdöleden.

Miljökvalitetsnormerna utgör dock inte ett fullgott skydd eftersom även lägre nivåer av luftföroreningar orsakar väsentliga hälsoeffekter. Därför har riksdagen infört nationella miljökvalitetsmål som miljökvalitetsmålet ”Frisk luft”. "Frisk luft" innebär att luften ska vara så ren att människors hälsa inte påverkas negativt. Målet ska användas som vägledning vid planering och beslut och ska vara uppfyllt till år 2020.

Luftkvalitet och övervakning

SMHI är av Naturvårdsverket utsett till datavärd för nationellt luftkvalitetsdata och för statistik över de vanligaste luftföroreningarna på regelbunden basis. Luftkvalitetsdatan omfattar halter av olika föroreningar i luft och nederbörd, men även i mossa. Inom SMHI bedrivs även forskning kring luftföroreningar och spridningsmönster.

Sotpartiklar, eller black carbon, bildas vid nästan all form av förbränning och utgör den form av luftföroreningar som har visat sig vara mest skadliga för hälsan. Centrum för arbets- och miljömedicin bedriver flera forskningsprojekt om sotpartiklar och deras inverkan på hälsan i samarbete med Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet. Naturvårdsverket som är ansvarigt för luftövervakning och luftkvalitet i Sverige enligt luftkvalitetsförordningen (2010:477), rapporterar sot och halter i luften i realtid från olika platser i landet (se länkar och kunskapsdokument).

Enligt luftkvalitetsförordningen har så kallade gränsvärdesnormer satts för godtagbara halter av olika former av luftföroreningar. Varje överskridande av dessa halter skall enligt förordningen innebära att det anses som att normen inte följs. Enligt Naturvårdsverkets förtydligande betyder varje form av överskridande av gränsvärdet att gränsvärdesnormen inte följs, medan det för målsättningsnormer krävs att överskridandet är långvarigt och omfattande, samt att rimliga åtgärder för att undvika överskridande inte sker i tillräckligt stor utsträckning, för att MKN luft inte skall anses följas.

Riktvärden och vanligt förekommande luftföroreningar

Andra vanligt förekommande luftföroreningar som är farliga för hälsan är förslitningspartiklar. Dessa är rikligast i urbana miljöer och uppkommer bl.a. genom förslitning av vägbana och däck vid vägburen trafik och vid förslitning i järnvägsmiljöer, där höga halter uppmätts i tunnlar och överbyggda stationsmiljöer med begränsad luftomsättning. Studier visar att inbromsning av tåg drastiskt ökar partikelhalterna på stationerna och att intensiteten i trafiken i samband med hur väl ventilationen fungerar, är av stor betydelse för hur höga luftföroreningarna blir. Ventilationen verkar dock ha störst betydelse för halterna av grövre partiklar. Halterna verkar också öka med det djup på vilket stationen befinner sig, samt med antal nivåer som stationen är uppdelad på. I dagsläget finns inga riktvärden för luft i överbyggda stationer, som i Stockholms tunnelbana.

Enligt en utredning av Stockholms läns landsting från 2016 om tunnelbanemiljöer, ligger partikelhalterna för PM10 i tunnelbanan på ett dygnsmedelvärde mellan 100-400μg/m3, medan högre halter förekommer i rusningstid, särskilt på stora stationer. Vad gäller andra ämnen och partikelstorlekar ligger halterna i Stockholms tunnelbana under värden som kan överstiga årsexponering enligt MKN för luft. Studien rekommenderar ett inriktningsvärde, vilket baseras på antagandet att halterna är lika höga i tunnelbanevagnarna som på perrongerna. Inriktningsvärdet föreslås läggas vid timmedelvärdet 240 μg/m3, och föreslås kunna överskridas 175 timmar per år.

Länsstyrelserna är delaktiga i Sveriges miljöövervakning. Stockholms länsstyrelse är med i övervakningsarbetet av länets miljö, där luft ingår som en av huvudpunkterna. Miljöövervakningen av luft omfattar: Nedfall av försurande och gödande ämnen. Metaller och kvävehalt i mossa. Lufthalter på Svenska Högarna och Marknära ozon.

 

För mer information om specifika regler och riktvärden se: Länkar och kunskapsdokument nedan.

Senast ändrad 2020-10-27

Fotograf/Illustratör: Matton