”Vår kunskap måste göra bättre nytta”

Trots all samlad kunskap om risker fortsätter människor att bli sjuka av faktorer i arbets- och omgivningsmiljön. Som ny verksamhetschef för Centrum för arbets- och miljömedicin vill Maria Albin bidra till att kunskaperna bättre kommer till praktisk användning.

Efter läkarutbildningen fick Maria Albin en insikt som kommit att prägla hela hennes yrkeskarriär.

- Det gick inte att bota eller hjälpa människor med kronisk sjukdom så mycket som jag trott och önskat. Då ville jag hellre jobba någonstans där jag kunde bidra till att förebygga sjukdomar. Så jag sökte och fick ett vikariat på Arbets- och miljömedicin, AMM, i Lund.

Året var 1978 och hennes första uppdrag var att genomföra medicinska undersökningar av arbetarna vid Sveriges största eternitfabrik, belägen i skånska Lomma. Alla som arbetat minst tre månader vid fabriken, från 1950 till 1977 då fabriken stängdes, undersöktes.

- Vi hittade väldigt mycket sjukdom bland arbetarna. Många hade påverkad lungfunktion och en hög andel av dem som arbetat länge hade någon form av cancer som kunde relateras till asbestexponeringen. Och det här hade skett trots den kunskap som fanns om hälsoriskerna med asbestexponering. Sedan dess har jag väldigt svårt för när kunskap som finns inte implementeras i förebyggande åtgärder på arbetsplatser, säger Maria Albin.

Kända riskfaktorer orsakar skada

Tyvärr finns det även idag många exempel på när befintlig kunskap inte kommer till praktisk sjukdomsförebyggande användning i arbetslivet. Ett sådant exempel är kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL. Forskning pekar på att cirka 15 procent av KOL-fallen i befolkningen beror på exponeringar för damm, rök och gaser i arbetslivet. Kvartsdamm är särskilt skadligt och det vid betydligt lägre nivåer än man tidigare trott. Utsatthet för kvartsdamm i arbetet beräknas medföra många onödiga sjukdomsfall. Inte bara i KOL och silikos, så kallad stendammslunga, utan även i lungcancer, hjärtinfarkt och reumatoid artrit.

- Sammantaget handlar det – vad gäller damm, rök och gaser – om åtskilliga tusen sjukdomsfall som är fullt möjliga att förebygga. Men kunskapen är för låg på arbetsplatserna och omsätts i för liten grad i fungerande förebyggande regelverk kring tillåtna nivåer. Vi vet att det finns många arbetsplatser där man inte håller det nuvarande gränsvärdet för kvartsdamm och som brister i de inrapporteringar som ska göras, säger Maria Albin.

När det gäller kvarts uppskattar Arbetsmiljöverket att 90 000 personer i Sverige är exponerade i arbetet. 80 procent av dem är byggnadsarbetare. Och i byggbranschen finns ytterligare en riskexponering där kunskapen inte nått fram: vibrerande verktyg som orsakar vibrationsskador.

- Trots all kunskap och trots att vi har ett regelverk som borde ge ett gott skydd tar de arbetsmedicinska klinikerna idag emot i princip lika många patienter med vibrationsskador som för 30 år sedan.

”Säkerhetssystemen fungerar inte”

En annan välkänd riskfaktor som fortsätter att skörda sjukdomsfall är superlimmet cyanoakrylat. Cyanoakrylat kan orsaka hudproblem och andningsbesvär och inom industrin finns säkerhetsföreskifter för användandet. Men den patientgrupp som nu dyker upp på AMM-kliniker runtom i Sverige är inte industriarbetare, utan ögonfransförlängare. Ett väldigt intressant exempel, enligt Maria Albin.

- Det här är en välkänt hälsofarlig substans som dyker upp i ett helt nytt sammanhang. Vilket visar att säkerhetssystemen inte fungerar när det gäller att ta tillvara erfarenheter från en bransch till en annan. Skönhetsbranschen, även frisörer och nagelteknologer, består till stor del av unga ensamföretagare som ofta arbetar med reaktiva kemikalier men som har för lite stöd när det gäller kemikaliesäkerheten.

Enligt Maria Albin visar alla dessa exempel med tydlighet att kedjan mellan forskning och nyttiggörande har brustit och måste återupprättas. Här har landstingens AMM- verksamheter en viktig roll att axla. Då är den tighta koppling mellan forskningen och landstinget som präglar Centrum för arbets- och miljömedicin, och alla andra AMM-kliniker i Sverige, en styrka.

- Genom klinikerna möter vi patienter som observanta kollegor har remitterat. Och eftersom många av de anställda är aktiva forskare vet vi både hur vi kan ta reda på vad som redan är känt, hur vi systematiskt kan studera det som är nytt och hur vi kan få ut ny kunskap internationellt. Det gör att den preventiva utväxlingen har potential till att vara mycket hög, säger Maria Albin.

Hon inspireras också av att Centrum för arbets- och miljömedicins verksamhet har en sådan bredd – och spänner över områdena arbetsmedicin, arbetshälsa, arbets- och miljödermatologi och miljömedicin. Enligt Maria Albin behövs exempelvis en fördjupad dialog mellan verksamma inom det miljömedicinska vetenskapsområdet och inom samhälls- och stadsplaneringen.

- Hälsoeffekter av luftföroreningar i omgivningsmiljön har med all rätt rönt allt större uppmärksamhet, men det finns stora kunskapsbrister kring den ökade risk för allvarlig kronisk sjukdom – som högt blodtryck och hjärtinfarkt – som vi ser är kopplad till befolkningens exponering för trafikbuller.

- Det gäller också att hantera hälsoeffekter av klimatförändringen och att skydda de aspekter i miljön som är hälsofrämjande – som gröna kvaliteter nära bostaden, säger Maria Albin.

Utmaning att nå ut

Men den stora framtidsutmaningen är, enligt Maria Albin, att lyckas med att nå ut med kunskapen i dagens fragmenterade arbetsliv.

- Våra strukturer för arbetarskydd är inte anpassade till dagens arbetsliv utan efter hur det såg ut förr då vi hade stora, industriella arbetsplatser med fast anställda och en hög organiseringsgrad och samverkan mellan arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer. Nu har vi stora sektorer i arbetslivet som inte ser ut så vilket vi inte riktigt börjat hantera. Det är ett enormt problem, säger Maria Albin.

Om AMM-klinikerna ska kunna nå ut med viktig sjukdomsförebyggande kunskap där den behövs är det hög tid att tänka i nya banor.

- Vilka kanaler finns där vi effektivt når ut till så många som möjligt? Jag tror att vi exempelvis måste börja jobba mer gentemot branschorganisationer och yrkesutbildningar och vara med på stora mässor och konferenser där företag och skyddsombud deltar, säger Maria Albin.

Text: Helena Edström

Foto: Mikael Risedal