Heldag om lukt med Stockholms läns hälsoskyddsinspektörer

Den 30 november hade Stockholms läns Hälsoskyddsnätverk en heldag på temat lukt. Under dagen föreläste forskare om hur luktsinnet fungerar, medicinska aspekter på doftkänslighet och de allvarliga luktproblem i hus som orsakas av kloranisoler.

Hälsoskyddsnätverket drivs av länsstyrelsen i Stockholms län och Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM) och är ett forum för de inspektörer som arbetar med hälsoskyddsfrågor i länets kommuner.  Deltagarna träffas två gånger per år och inför dessa tillfällen bestäms tema och innehåll gemensamt av nätverkets arbetsgrupp. Den här gången handlade det om lukt.

– Det blir allt vanligare med ärenden om luktolägenheter hos miljökontoren, säger Tove Sandberg Liljendahl, miljöhygieniker och nätverksansvarig på CAMM.

Johan Lundström, forskare i klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet (KI), inledde dagen med att berätta om luktsinnet. Luktsinnet är först och främst är ett varningssinne som gör oss uppmärksamma på eventuella hot i vår omvärld.

– Människans luktsinne är mycket känsligare än många tror. Vissa kemiska föreningar kan vi lukta oss till vid oerhört små koncentrationer och vi känner också mkt små skillnader i lukt. Vi har samtidigt svårt att avgöra källan till en lukt eller om den är farlig eller inte. Det i kombination med att luktsinnet är ett varningssinne är en förklaring till varför lukter kan orsaka oro även när de inte är farliga, förklarade Johan Lundström.

Lukten en blandning av kemi och perception

Luktsinnets funktion är att omvandla luftburnakemiska föreningar till elektriska signaler som kan bearbetas av vårt centrala nervsystem. Det vi upplever som lukt är i själva verket en blandning av kemi och perception, det vill säga, hur vi tolkar lukten. Lukten går också en annan väg i hjärnan än alla övriga sinnen. Luktintyck går via hjärnans känslocenter och minne innan de registreras av medvetandet.

– Lukter är väldigt associationsstyrda och exakt samma lukt kan upplevas helt olika beroende på sammanhanget, berättade Johan Lundström. Han tog som exempel hur olika de flesta av oss upplever lukten av mänsklig avföring från en portabel toalett och lukten i en bondgård, trots att det rör sig om samma kemiska förening.

Johan Lundström berättade också att det finns genetiska faktorer som styr hur men också OM olika individer uppfattar en lukt eller inte och att luktsinnet är mycket känsligt för luftföroreningar och sjukdom.

Negativa förväntningar förvärrar symptom

Lena Hillert, överläkare på CAMM och forskare på KI, berättade om medicinska aspekter av besvär utlösta av dofter. Dofter kan trigga symptom vid sjukdomar som migrän och astma. Det finns också personer som rapporterar att de får olika besvär när de utsätts för dofter utan det går att koppla besvären till en känd sjukdom. Det här har kallats för olika saker, till exempel doftkänslighet eller multipel kemikaliekänslighet (efter engelskans multiple chemical sensitivity, MCS). Det är ett svårarbetat område eftersom symptomen är generella, det kan till exempel handla om huvudvärk, illamående, trötthet och yrsel. Det går oftast inte att identifiera en specifik orsak till problemen och besvären kan utlösas av helt skilda kemiska ämnen.

– Lukten är ett sinne som ska varna oss för fara och det ökar risken för att tidigare reaktioner med obehag och symptom leder till fortsatta och ibland starkare besvär också i andra liknande situationer, sa Lena Hillert. Hon fortsatte med att betona att symptomen är verkliga, även om de skulle vara utlösta av förväntningar.

– Man har i studier kunnat se att negativa förväntningar har faktiska effekter i hjärnan som liknar dem som utlösas vid faktiska stimuli - som smärta, betonade Lena Hillert.

Bortsett från de fysiska besvär som doftkänsliga lider av så blir deras situation ofta än värre av att de försöker undvika situationer som kan ge upphov till symptom. Det leder på sikt till isolering och minskad livskvalitet.

– Vid doftkänslighet är det inte säkert att patienten mår bättre av att undvika det som han/hon rapporterar utlöser symptomen. Det är en stor vinst för den drabbade att kunna hitta andra sätt att hantera besvären. I många fall kan helt andra åtgärder än att undvika dofter, vilket är nästan omöjligt i vårt samhälle, leda till minskade besvär, sa Lena Hillert.

Kloranisoler, de osynliga luktbovarna

Om kloranisoler och problem med mögellukt i hus, berättade KI-forskare och miljöhygieniker vid CAMM, Johnny Lorentzen. Kloranisoler är mögelluktande kemiska föreningar som bildas då klorfenoler kommer i kontakt med fukt och som vi kan känna lukten av vid väldigt små koncentrationer.  Under 60- och 70-talet var det vanligt att man använde byggvirke som rötskyddats med klorfenoler.

Sen mer än 40 år tillbaka har vi i Sverige haft problem med viss typ av obehaglig mögelliknande lukt i skolor, på arbetsplatser och i bostäder. Det skrevs om det här i tidningarna så tidigt som på 70-talet men ingen visste då varifrån lukten kom.

– De som misstänkte att det hade med rötskyddsimpregneringen att göra fick höra att lukten kom från dold mögelväxt, sa Johnny Lorentzen.

Mögellukt i hus leder än idag till utredningar om fukt och mögel. Man missar att virke med klorfenoler ofta är källan till lukten och inte mögel, som ju kan finnas lite överallt i en byggnadskonstruktion. Det kan leda till att de undersökningar och åtgärder man sätter in inte hjälper. 

– Att luktsanera ett hus med kloranisoler kan dessvärre bli oerhört dyrt, sa Johnny Lorentzen.

Viktig bakgrundskunskap

Jessica Duf jobbar med hälsoskyddsfrågor i Ekerö kommun och var en av deltagarna på nätverksträffen.

– Jag tyckte det var jätteintressant att höra Johan Lundström berätta om luktsinnet. Det gav en större förståelse för hur starkt det faktiskt är och hur mycket det kan påverka oss. Jag tror att det är viktig bakgrundkunskap i mitt jobb när någon till exempel ringer och har ett problem med lukt. Att man verkligen tar det på allvar och också bättre förstår den oro som en lukt kan orsaka, säger Jessica Duf.

Under eftermiddagen diskuterade deltagarna faktiska luktolägenhetsfall i grupper.

Bilden: Johan Lundström

Text och foto: Sarah Wiklund