I gränslandet mellan vård och arbetsgivare

Jonathan Lyström är nybliven specialist i arbets- och miljömedicin och jobbar på arbets- och miljömedicinska mottagningen på CAMM.

Jonathan Lyström blev färdig specialist i arbets- och miljömedicin i september i år och jobbar som läkare vid arbets- och miljömedicinska mottagningen, eller AMM-mottagningen, på Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM). På AMM-mottagningen utreds besvär kopplade till kemiska, fysikaliska, belastningsergonomiska eller psykosociala faktorer i arbetsmiljön eller omgivningsmiljön.

Vad innebär det att vara specialist i arbets- och miljömedicin?

– Av sjukdomar med yttre orsaker tittar andra läkare ofta på dem som orsakas av bakterier och virus. Vi som är specialister i arbets- och miljömedicin lär oss och blir experter på de exponeringar som INTE är virus och bakterier och hur de kan påverka kroppen och psyket. De kan till exempel handla om skadliga kemikalier, damm, vibrerande verktyg eller tunga lyft. Till vår hjälp har vi yrkes- och miljöhygieniker som är experter på själva exponeringarna, men det ligger på oss läkare att göra själva sambandsbedömningen. Utifrån vad patienten har för medicinsk diagnos och vad hen utsatts för i arbetet eller omgivningsmiljön ska vi svara på om exponeringen kan förklara det vi ser hos patienten.

Varför ville du specialisera dig i just arbets- och miljömedicin?

– Det finns många skäl. Dels för att få jobba lite vid sidan om den vanliga vården som mest fokuserar på medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering. Hos oss får man en kontaktyta mot det som egentligen är arbetsgivarens ansvar: att se till att en arbetstagare som blivit sjuk ska kunna komma tillbaka till arbetet. Det kan handla om att patientens arbete behöver anpassas men ibland behöver också miljön på arbetsplatsen åtgärdas för att förebygga att fler blir sjuka. Så man får jobba från olika håll. Ett annat skäl är att man som arbets- och miljömedicinsk läkare får lära sig hur olika yrkesutövare jobbar. Vi får lyssna på patienternas berättelser om sina arbeten och ibland också besöka dessa arbetsplatser och det är väldigt intressant. Ett tredje skäl är att det finns möjlighet att göra skillnad. Vi verkar i gränslandet mellan arbetsgivarna och vården. Vi kan upplysa arbetsgivare, arbetstagare och fackliga organisationer om vad som finns att tillgå i form av företagshälsovård, vilka hälsorisker som finns och hur man ska bedriva sitt arbetsmiljöarbete. Till vården kan vi ge tips kring hur man kan tänka när det gäller att få en patient tillbaka, inte bara till hälsa, utan också till arbete. Vi jobbar också med utbildning i många olika forum och utbildar läkarstudenter och personal inom företagshälsovård liksom arbetsgivare och skyddsombud.

Vilken typ av besvär har patienterna ni träffar?

– Vibrationsskador är vanligt med skador på nerver och blodkärl i händerna. Det kan vara till exempel snickare, byggarbetare eller andra betongarbetare som jobbar med stora tunga vibrerande verktyg som de håller i händerna. Antalet vibrationspatienter har ökat, både hos oss och i hela landet. Belastningsskador är också vanligt. Ofta personer som jobbar i tunga arbeten i jobbiga arbetsställningar. Luftvägsbesvär är också något vi möter ofta. Det kan vara byggarbetare som jobbar i dammiga miljöer eller personer som jobbar med härdplaster eller andra irriterande substanser men också bagare eller personer som jobbar med djur.

Hur ser en utredning ut? Det börjar med en remiss?

– Oftast börjar det med en remiss, från till exempel en företagsläkare eller husläkare. På remissronden avgör vi vilka patienter vi ska kalla. Vi gör en medicinsk utredning vilket innebär att patienten får träffa en läkare som ställer frågor för att undersöka ifall det finns andra förklaringar till symtomen än exponeringarna i arbets-/omgivningsmiljön. Sen undersöker vi patienten och om det behövs skickar vi hen vidare på ytterligare medicinsk utredning för att få bättre underlag för vår utredning. I regel tar vi också hjälp av våra exponeringsutredare: hygieniker, ergonomer eller psykologer. Ibland gör vi arbetsplatsbesök. Utredningen avslutas med att vi skriver ner våra slutsatser i en så kallad ”epikris”, eller slutanteckning. Den kan arbetstagaren sen använda – hen kan gå till arbetsgivaren som kan använda den som ett stöd för sitt fortsatta arbetsmiljöarbete, till sin företagsläkare eller till försäkringskassan, om det är så att det rör sig om en arbetsskada och patienten har rätt till någon typ av ersättning.

Hur många gånger träffar ni en patient under en utredning?

Ofta räcker det med att patienten gör ett besök. Ibland träffar vi hen igen när utredningen är avslutad men ibland återkopplar vi via brev eller telefon. Är det ett tungt besked, som när vi till exempel rekommenderar patienten att faktiskt byta yrke, då behöver man träffas personligen. Det här kan vara ett väldigt tungt besked och komma som en chock för en person som kanske har jobbat med samma sak i hela sitt liv och inte upplever sig kunna något annat. Där har vi på CAMM den stora ynnesten att kunna erbjuda patienten att få prata med vår kurator som har erfarenhet av att jobba med sådana här frågor. Kuratorn erbjuder inte bara samtalsstöd utan också kan hjälpa till med vart man kan vända sig för att komma vidare.

Varför är det viktigt att det finns en sådan här mottagning?

– På samma sätt som primärvårdens allmänläkare kan remittera vidare till specialister vid behov så finns vi för att företagshälsovården, som är arbetslivets primärvård, ska kunna remittera till oss vid svårare ärenden. Vi har också mer tid för våra patienter. En utredning hos oss kan ta en månad eller två, beroende på hur mycket som behöver göras och hur många patienter vi har. På en vårdcentral kan en läkare ha fyra patienter per timme. Vi kan ha fyra patienter på en vecka. Ytterligare en anledning är att vi har möjlighet att upptäcka nya problemområden och fånga upp tendenser till arbetsmiljö- och miljörelaterad ohälsa som kommer framöver. Då kan vi ta ett helhetsgrepp och titta närmare på hur arbetsmiljön ser ut inom en bransch för att försöka avgöra om det är något som behöver uppmärksammas. Ett sådant exempel som har dykt upp på senare tid är personer som jobbar med ögonfransförlängning, som har börjat remitteras in med luftvägsbesvär och kontaktallergiska eksem. De som jobbar i branscherna har inte alltid tillräcklig kunskap om riskerna som finns eller hur man skyddar sig. Läkaryrket är i mångt och mycket reaktivt men vi strävar efter att kunna använda den kunskap vi har för att kunna göra skillnad även i det förebyggande arbetet.

Text och foto: Sarah Wiklund

Publicerad 2018-11-12